Cirklar
– Den känns mer genomarbetad, soundet är mer genomtänkt. Jag tycker att den här skivan är den bästa jag gjort hittills.
– Jag kan inte säga att en låt som Skärvor är självupplevd, samtidigt som det finns drag i den som är hämtade från mej själv.
– Jag har aldrig haft något behov av att visa aggressioner i min sång. Jag använder nog mer rösten som ett musikinstrument... ....Jag vill experimentera mej fram till ett helt nytt sound
– Framför allt så känner jag mej så nöjd som jag aldrig varit tidigare. Nu kan jag skita i om plattan blir nedskriven.

Debutplattan
- Debuten fungerar bättre idag för jag kan tycka att den var lite före sin tid. I en tid då allt skulle vara unplugged kom jag med värsta syntplattan. Å andra sidan stack den ut mer.

Första hiten Fråga Stjärnorna
- Det kändes direkt att jag fick till det. Så lätt har det inte varit vare sig före eller efter. Den räddade mej eftersom skivbolagen hela tiden sa nej till mina försök.

Svensktoppsettan Av längtan till dig
- Jag drömde givetvis om det men jag trodde den här typen av musik var för smal för att bli en sommarhit. Men tydligen finns ett sug efter folkmusikinspirerat hos det svenska folket.

Karriären
- Jag har börjat begränsa mej. Ta det här med förra plattan [syftar på Klädd...]. Jag skulle ut på turné‚ men nån månad innan kände jag: Nä, det går bara inte! Jag har inget att ge publiken. Jag ställde in och tog mej tid att ladda batterierna. Nu väljer jag att engagera mej i sånt som jag tycker är viktigt. Jag har svårt för att springa runt och kindpussas. Spelets regler, hävdar somliga. Jag menar att den sortens praxis är till för att trotsas. Det måste alltid finnas människor som går sin egen väg i livet.
- Finn Kalvik frågade om jag ville jobba med honom. Innan dess hade jag aldrig jobbat med någon annan artist. Det var kul att arbeta med Finn, för jag har alltid hållit honom högt som singer/songwriter. Nu spelade vi in Tröstevisa av Benny Andersson.

Samtidigt kom det ett brev från Åsa Jinder där hon frågade om jag ville vara med på hennes platta. Det var en kul grej att göra, speciellt när hon nämnde att Georg Riedel, som tonsatt Astrid Lindgrens sagor, och Stefan Nilsson, som gjort fantastisk film- och TV- musik till Den goda viljan, Jerusalem, Skärgårdsdoktorn skulle medverka. Självklart var det en otroligt rolig grej att göra, utan några som helst förväntningar. Kvalitetsmusik som inte hamnar längst bak i en reaback, utan blir en ekonomisk och kommersiell succé.
- En bra grej smäller till och blir en oväntad framgång - etta på Svensktoppen i tolv veckor, det var bara stort (skratt). Det ena har lett till det andra. Nu har jag gjort två duetter med Finn på en samling som han har givit ut med nyinspelningar av sina hits från de senaste 30 åren, och under hösten turnerar jag med en egen platta.

- Det har funnits perioder när jag har tvivlat lite väl mycket och trott att det var slut. Jag fick den där stoppkänslan efter tredje plattan. Då tog det lång tid innan jag skrev något nytt. Det kom en samling för att skivbolaget ville ge ut en samling och jag tänkte “Varför inte?”. Jag behövde lite pengar, det är den krassa biten, jag hade velat vänta några år till och kombinerat hitsen med lite kul experiment. Men jag kan göra den samlingen om några år.
- Utan Åsa [Jinder] hade jag aldrig varit med i Så ska det låta. Det var hennes entusiasm som fick mej att ställa upp, och der var roligt att vinna. Jag är inte riktigt den typ av artist som brister ut i sång som en känd underhållare, utan är mera tillbakadragen.
- Åsa är underbar, få människor får mej att skratta så hjärtligt. Hon är social och extrovert på ett sätt jag inte är. Samtidigt delar vi synen på livet och har samma humor.

Personliga egenskaper
- Visst är jag envis och bestämd. Och målmedveten. Absolut! Jag vill nå mina mål så snabbt som möjligt. När jag pluggade till arkeolog i Lund hade jag en enda meter: Att bli färdig så fort som möjligt. Studentlivet missade jag helt.
- Under senare år har jag lärt mej hålla fast situationer i positiv bemärkelse. Tidigare bara klampade jag på och gick min egen väg. Först nu börjar jag kunna ta ansvar för relationer.
- Min intuition är jättestark. Jag känner snabbt av hur människor tänker. Och det kan bli jobbigt. Önskar ibland att jag kunde distansera mej till situationer och garva och skämta som andra gör. Det är definitivt inte min grej att ta livet med en klackspark. Fast jag har insett att man inte kan överleva om man går genom livet med alla känselspröt ute... jag jobbar på det.
- Det har alltid varit en black om foten att jag inte vågat föra fram mina känslor. Har haft så svårt att be nån flyga och fara om vederbörande varit taskig. Men jag har hållit käften för länge. Gud vad skönt det är att bli förbannad!

- Ja, jag vill att saker och ting ska ske på stört! Jag har till exempel gett mej den på att röja bort ett parti slånbärsbuskar på mina marker. Jag sliter så jag knappt kommer ur sängen dan därpå på grund av träningsvärk. Det är knappast normalt att hålla på så. Men så funkar jag.
- Alla känsliga människor kämpar med att hitta sin kreativa kanal, förutsättningen för positivt tänkande. Lyckas man inte med det slår det lätt över i nått negativt.
- Jag har en utåtriktad sida som kommer till uttryck på scenen och sen vill jag kunna gå in i mej själv och fundera.
- Jag skulle inte funka i ett debattprogram. Dagismentaliteten att den som skriker högst och har de vassaste armbågarna får ordet, klarar jag inte av. Men om jag får tillfälle att lägga ut texten utan att bli avbruten kan jag ge min syn på tillvaron.
- Dom senaste tre åren har jag målat och skrivit på en bok. Jag har tagit till andra kreativa uttryck för att ladda mina batterier till musiken.

Musik
- Jag lyssnar på allt, jag är verkligen en allätare. Jag är såld på melodier, sen kan det vara dansband, folkmusik eller hardcore, det spelar ingen roll.
- Jag gillade Bow Wow Wow och kryssade mellan dom och Duran Duran parallellt med att jag hade ett annat spår, där jag lyssnpå Bob Dylan, Bruce Springsteen, Joni Mitchell. Å ena sidan syntpop, å andra sidan singer/songwriters och registret däremellan.

Om att sjunga
- De höga tonerna sjungs med huvudklang, men när man går ned sjunger man med bröstklangen. När jag sjunger alt går jag ned i bröstklangen och skillnaden beror lite grann på var man lägger resonansen. Mitt sätt att sjunga bygger mycket på det.
- Jag drömde om att bli klassiskt skolad sångerska men det sprack nånstans mitt i.

Texter
- Jag läser mycket och tycker att det är otroligt häftigt med ord. Hantverket sätter jag oerhört högt, människor som målar med ord är häftigt. Jag läser allt från klassisk litteratur till deckare eller nya romaner... Det spelar ingen roll, bara det är bra berättat med en närvaro i språket... ...något som man på något sätt kan hämta inspiration från. Det är lika stora delar inspiration som disciplin. Jag jobbar mer med texterna nu än i början. Om det låter som något som känns bra så får det vara så, om det inte ger den känslan gör jag om det några varv till så att det kan bli ännu bättre.

Om att skriva för andra artister
- Jag gillar att andra gör mina låtar. Jag funderar på att samla dom i egna versioner på en platta. längre fram, och att spela in mej själv på nytt också, att framföra låtar i andra versioner än hur de låter på mina plattor. Jag tänker spara den godbiten framöver.

Om att stå på scen - inte odelat positivt
- Man måste ha en speciell energi för att kliva upp på scenen. Det är en särskild psykologisk grej att hänga ut sin själ till allas beskådan. Men jag får en kick när allt klaffar.
- Jag har haft problem med scenskräck. Det blev som en fobi, ett hjärnspöke.
- [Rocktåget] var 25 gig, och det kändes som att gå till sin egen avrättning. Det låter fruktansvärt, och det släppte alltid efter några låtar, men nästan varje kväll var det precis samma grej.
- Det händer väl något i tonåren när man plötsligt ser sig själv utifrån och börjar ifrågasätta sej själv. Någonstans där blev det här med att kliva upp på scen jävligt komplexfyllt.
- Jag har hittat tillbaka till den barnsliga glädjen i att stå på scen.

Jobbet som arkeolog
- Jag är enormt fascinerad av människans förhistoria. (Jag var) ...projektanställd när jag jobbade som arkeolog, för att få större möjlighet att följa mina känslor och forma min egen arbetssituation. Arbetet var länge det viktigaste för mej.
- Det här perspektivet att man kan hitta spår efter civilisationer, spår efter mänskliga aktiviteter som ägde rum för flera tusen år sedan. Känslan av alla dessa år som har gått blir verklig, när man första gången tar i ett föremål, en flintyxa eller ett gravföremål, och så vet man att den sista människan som rörde det kanske levde två tusen år före Kristus - det är stort.

Pappa Fred, uppväxten och blodlinjen
– Kanske att... (syftande på fadern, Fred Åkerström) ...vi båda lägger tonvikt vid fraseringar och själva tolkningen av sångerna. Fast han var expressiv och burdus.
- Han var verkligen en dominant figur i mitt liv. På sätt och vis positivt, han var ju trubadur, en verklig konstnär, som en enda känslostorm hela han. Men också mycket negativt. Han hade svårt att låta mej vara barn fullt ut. När han mådde dåligt hade han ett sånt behov av att kommunicera med mej som en vuxen. Och så hade han ett sjujävla humör! Som barn var jag tvungen att vara lyhörd för hans behov, samtidigt som han aldrig såg mina. Därför fick jag problem att hävda mej själv som vuxen.
- Det var en miljö att på något sätt ta intryck av. Jag var en liten unge som hängde med i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Jag lyssnade natten igenom när pappa underhöll folk på krogen. Det var en ganska rolig och lärorik tid, som säkert präglat en på något vis. Det sämsta var hela grejen att pappa och mamma var skilda. Det var en stor kontrast mellan deras liv, och skytteltrafiken mellan föräldrarna efter skilsmässan gjorde att jag inte alltid kände trygghet. Det kunde förstärkas lite extra av att farsan levde ett extremt liv, med honom var jag en unge bland en massa vuxna som flackade - det var helt enkelt en del av livstilen då.

- Jag uppträdde redan som liten och det fortsatte in i tonåren. Det är sant att en stor bit av musiken i mitt liv kom från pappa. Han var en dominerande person över huvud taget. Det blev en rungande tystnad när han försvann. En rungande tystnad på alla plan, det var för tufft att fortsätta med musiken i det läget. Jag letade efter en helt annan riktning och pluggade på kulturvetarlinjen i Lund med arkeologi som huvudämne. Jag jobbade som arkeolog i några år, men någonstans inom mej bar jag på en massa grejor: ord och toner. Både orden och musiken är viktiga för mej. De är kanaler som känns viktiga för mej att använda.
- Jag tror [min pappa] skulle gilla [min musik]. Det roliga med pappa var att han var öppen för olika genrer. Han välkomnade punken när den kom och tyckte det var jättehäftigt med Sex Pistols.
– Min farmor öppnade en egen mammaklänningsboutique när pappa var liten och byggde upp företaget till miljonomsättning. Och min mormor blev änka väldigt tidigt och har varit den starka motorn i familjen tills hon dog förra året (1999).
– Att sköta om tillvaron och överlevnaden ligger i generna, det klarar man av själv. Och det är jag väldigt stolt och glad över.

Hallstorp
– Nu bor jag inte inne i samhället utan inne i skogen och har väl närmare en kilometer till närmaste granne. Men det är det som är förutsättningen för mej, antingen storstan eller mitt ute i skogen. Jag skulle nog inte trivas med att bo mitt inne i en håla som Hallstorp. Det som gör att jag trivs och har rotat mej är att jag bor mitt i naturen. Avskildheten, kontra det där uppe, i Stockholm.
- ...som motvikt är det kul att besöka en metropol som Stockholm och ta del av det livet i perioder. Jag gör ju plattor och då är det ett intensivt arbete i Stockholm, kanske ett par dagar i stöten. Min pojkvän bor i Uppsala och jag är där ibland. Sen tycker jag otroligt mycket att bo på hotell, det är supermysigt att göra det då och då.

Kändisvimmel - Cajsa Stina Åkerström säger sej alltid ha känt sej mer som en betraktare än en deltagare.
- Jag vet att festfixaren kysser mej på kinden utan att det betyder ett skit för honom. Han är bara ute efter att fotograferna ska få en bra bild. Sånt avskyr jag!
- Men jag har börjat uppskatta den sociala biten ju äldre jag blir. Det har liksom tagit ett halvt liv!

Kärlek
- Det har varit svårt att hitta kärleken, ... men nu har jag äntligen funnit den man jag vill leva med.
- Nån gång i framtiden ska vi flytta ihop, men det är ingenting som ska ske nu
- Det är svårt att hitta den där människan som man önskar att man kunde träffa. Sen plötsligt finns han där och har stått och väntat fast man inte fattade det först. Jag skulle lika gärna kunna ha sprungit förbi. I stället stannade jag upp.

Barn
- Det finns så mycket barn i världen som föds till en vidrig tillvaro och som ingen tar hand om. Det är rätt mycket en egotripp, att man måste föra sina gener vidare. De liv som redan är födda till världen är precis lika mycket värda som om jag skulle avla fram dom.
- Det ligger så oerhört mycket i vårt ansvar att behandla dom rätt. Inte bara ta för givet och förstöra som vi gör.

Övrigt
- Jag har hittat balansen, bland annat genom att ljusvisualisera. Jag föreställer mej ett tänt ljus inom mej. Kärlek, ljus och värme, som ett slags bekräftelse.
- Vi har tillgång till massor av information, med Internet blir det lätt för mycket. Som en jämvikt till det behövs det här perspektivet bakåt till det gamla för att förstå hur människor levde förut, när det här teknokratiska samhället inte fanns. Jag tror att intresset för människan och hennes historia över huvud taget finns för att motverka det ytliga idealet av idag med utseendefixering och hela popindustrin med MTV och en kommersiell slit-och slängattityd. Jag tror att det är därför som människor till exempel ägnar sej åt rollspel. De vill uppleva 1700-talet och klär ut sej. Det finns ett otroligt intresse för stenåldern bland skolorna i Kalmar, där jag bor. De har byggt en medeltidsby, Salvebyn, vilken är otroligt uppskattad. Det finns en längtan efter substans, och det ligger något i det här uttrycket att allt var bättre förr, inte för att det var det, men det är en längtan till ursprunget parallellt med ett allt mer teknokratiskt samhälle.
- Jag tror att dom två [slumpen och ödet] är samverkande krafter. Det blir lite flummejt när jag kommer in på det, lite new age, men jag tror att det är så och att det finns en mening med slumpen.

Citat från Svenska Dagbladet, Metro, Aftonbladet, Amelia, Hennes Tecken, Expressen och Premiär