Några av Cajsa Stinas låttexter (Some Lyrics)

Två

Ett ord för mycket
En inväntan för lång
Du hejdar mig mitt i ett steg
Jag som egentligen är på språng
Jag ser att du är ensam
så jag ställer mig bredvid
Och medan människor omkring mig går
Och går och går
Stannar jag här för att ge dig tid
Ett fönster öppnas
En dörr rycks upp
Och ställs på glänt
En situation så unik
Att den aldrig någonsin förr har hänt
Du tänder en eld
Som lyser så lustfylld och stark
Att mitt allra mörkaste mörka rum blir ljust
Och min ouppnåelga dröm tar mark
Aldrig, aldrig, aldrig
Aldrig, aldrig igen
Aldrig, aldrig, aldrig
Ska jag frysa igen och
Aldrig, aldrig, aldrig
Mera vara ensam igen
Aldrig, aldrig, aldrig igen

Världen ser oss men vi ser inte den
Chockade av det som hände nyss
Står vi här mitt i tystnaden
Ovana vid tanken att tänka och känna för två
Förflyttar vi oss några steg mot varann
Och lär oss sakta på nytt att gå
Och natten kommer och målar alla bilder i svart
Så svårt då att vara ensam och inte se
Och inte kunna veta vart
Du fyller mig med åtrå och med värme
Och jag märker inte längre mörkrets djup
För min kropp befrias från tyngdens lag
Aldrig

En stjärna faller ljudlöst
Jag hör ditt hjärta slå
En kraft mycket starkare
Än tankens gör det omöjligt för mig att gå
Visshet bortom allt förnuft
Var kommer den ifrån
Räds aldrig djupen älskling
Runt oss finns en livboj gjord för två

Aldrig..

Solen stiger över taken
och allt blir ljust
än är ingen annan vaken
jag smyger runt i vårt tysta hus
mörkret försvinner
och glädjen vinner
det pirrar i mitt bröst
nu är jag beredd att möta världen igen
det pirrar i mitt bröst
nu är det långt till nästa höst

Följ med mig ut
känner du
det blir en härlig dag
allt går lätt
och känns rätt
vilken härlig dag
sikten är fri
och vi har tid bara du och jag
en sådan härlig dag

Jag ser allt i nya färger
igår var jag blind
rädslorna som fanns blir allt färre
jag sveps med av livets vind
säg vad du känner
om än det bränner
jag är stark nog att själv ge tröst
det finns en ton av öppenhet
som färgat in mitt hjärtas röst

Följ med mig ut...

Kom hit alla ni som vill
och ta med er dom ni känner till
för nu bjuder jag upp till fest
och jag har högt i tak
med gott om plats för varje smak
och glädjen är mitt manifest

Mörkret försvinner
och ljuset vinner
allt blir återfött
orons hand har mist sitt grepp
inget hinder är längre för högt

Följ med mig ut...

Solen sjunker nu
skymningen har lagt sig
över alla löften som stannade vid ord
det är över nu
men jag ser nog vad du tänker
att vad som helst kan växa
i din ofruktbara jord
vad hände med kärleken
som ena stunden flödade
för att sedan sina som vattnet
kring en torrlagd hamn
vad hände med pärlorna
jag la i dina händer
som du lät rinna mellan
fingrarna som obrukbar sand
jag kan vara eldig
jag kan vara kall
och oengagerat ljum
jag är krävande och förlåtande
men jag är inte dum

jag tar en enkel resa härifrån
lämnar limbo för en skönare värld
jag tror ditt hjärta tillhör en demon
lika fruset som en glaciär
och jag ber för
att du stannar där du är

Allt är stilla nu
som lugnet före stormen
och jag är redo att lämna detta hus
det är hög tid nu
att det som gömts i mörker
lyfts fram i sanningens ljus
vad sökte du i mig
en spegel för din egen dyrkan
och någon att leka med ett tag
utan att bli kär
vad sökte jag i dig
någon som var trygg, varm och trogen
men jag anade aldrig skymten
av din giftgröna färg
jag kan vara eldig
jag kan vara kall
och oengagerat ljum
jag är krävande och förlåtande
men jag är inte dum

jag tar en enkel resa härifrån...

Och om du trör att det här är tomma ord
att jag är svag och inte
har något mod att bryta upp
tänk om för här är kallt som i en grav
och nu så ger jag mej av

jag tar en enkel resa härifrån...

Jag reser mig och går
och vinter blir till vår
och jag är
helad, stark och fri
som den jag ville bli
allt börjar här

En front tornar upp sig
det är dags att ge sig av
vi skakar våra filtar
och packar korgen
med de rester som finns kvar
av den kärlek vi gav
tonen är en annan nu
och vi märker båda två
hur värmen byts mot kyla
och hur kylan likfärgar läpparna blå
som kysstes röda igår

Jag kan aldrig förlora dig
även om du går
för jag har varit med om dig
det är sådant som sätter spår
men hur vi än försöker
blir det aldrig som förut
för djupt under askan
har glöden brunnit ut

Vi sätter oss i bilen
och hör smattret mot dess tak
vi rusar fram på vattendränkta vägar
som två nödställda på öppet hav
i en dröm som gått i kvav
vi gömmer oss bland radiohits
och kör mot ingenstans
för ingen av oss minns längre vart
eller varför vi strävar tillsammans
i detta väglösa land

Jag kan aldrig förlora dig...

Med dig försvinner något av mig
med mig försvinner något av dig
som aldrig riktigt kan växa ut igen
världen ska snurra som förut
träden knoppas och slå ut
och våra hjärtan får
lära sej att slå igen

Jag kan aldrig förlora dig...

Vi föds, vi lever och vi dör
kan någon svara på varför
märklig är tiden
och allting som runt oss händer
säg den lycka som är sann
säg den dröm som inte rinner ut i sand
frågor vi delar
med människor i alla länder
du sa att du var slut och matt
du orkade inte mer
du var beredd att ge upp allt
då steg en liten ängel ner

Det var inte jag som log
det var himmelen över dig
du föll och jag tog emot
och jag släpper aldrig dig

Het, kall, ljummen eller sval
med varje steg följer nya val
vad vi än väljer så
ska det garanterat krångla
säg den trygghet som består
säg den kamp som inte är svår
salig är den som vet
hur man dagen fångar
du sa att du var slut och matt
du orkade inte mer
du var beredd att ge upp allt
då steg en liten ängel ner

Det var inte jag som log...

När mörkret faller utanför
när kärlek vissnar ner och dör
när allt är vitt och svart
och verkligheten platt
när ingenting är som förut
när sista tonen klingat ut
se upp mot stjärnorna
som lyser över dig

Det var inte jag som log...